Lagom är bäst, som alltid. Men att man blir nostalgisk med åren är bara naturligt, värre är det med gymnasielever som sitter och pratar nostalgiskt om att barnprogrammen var bättre förr.
Sen känner åtminstone jag att jag inte vill vara någon robot, jag vill ha känslor också. Låt vara att det på papperet finns alternativ som är bra mycket bättre än den där gamla C64-an (eller den där Harleyn, eller vad man nu går igång på), men om den får hjärtat att klappa lite extra så kan det inte vara fel. Teknokrater kan vi vara på jobbet, på fritiden är det viktigare att vara lycklig, oavsett om någon annan hävdar att man lurar sig själv.